På förrättningsstället har fyra gränsmarkeringar återfunnits. Markeringarnas placering har inte stämt överens med redovisningen i förrättningskartan från när gränsen tillkom. Eftersom utredningen i målet inte har visat att gränsmarkeringarna har rubbats, har MÖD funnit att det har saknats skäl att frångå huvudregeln i bestämmelsen i 1 kap. 3 § första meningen JB, om att betrakta gränsmarkeringar som avgörande för gränsens sträckning. Eftersom beslutshandlingarna från när fastighetsgränsen tillkom har redovisat gränsen i en annan sträckning, har gränsen inte bedömts som rättsligt klar och det har därmed inte funnits något hinder mot att genom fastighetsbestämning avgöra gränsens läge.